Äventyr

Jag unnade mig lite sovmorgon idag. Frågan är bara hur benen kommer att reagera på cykelturen till jobbet? Typ chockskadade ”Vaaad fan sysslar du med?! Vi sprang ju 56km igår!!”

Jag får väl blidka dem med ett nytt par löparskor? ;)

Hur som helst så känns det galet skönt i kroppen. Lite stel men samtidigt fylld av löparendorfiner såhär på morgonen. Tänk om alla bara kunde få uppleva det?

Jag och Madde diskuterade det på löpningen igår. Vi är nog båda lite åt ”Inspiratör”-hållet och vill båda få andra att förstå hur underbart det faktiskt kan vara med löpning. Så alla ni därute – ni kan också :)

Kanske har ni redan? Kanske har ni det inte ens på er radar? Kanske känns det omöjligt? Kanske känns det som ”något som kan göras någon gång i framtiden”?

Hursomhelst, ni kan. Det gäller bara att satsa. Det fixar sig. Det är underbart också.

Nu ska jag hoppas på cykeln.. ojoj…

4 Comments

  1. Carolina

    Härligt äventyr Miranda! Du är en inspiratör. I lördags gjord ejag o min sambo också något galet; vi cyklade 19,8 mil :) Och då är vi inte cyklister utan löpare. Men idag är kroppen good too go, härliga maskiner som sagt!

  2. Johanna

    Älskar också att springa och önskar att alla andra kunde förstå att löpning är inte en sak som man ”borde” göra utan något som är helt underbart!

    Är lite tveksam om jag ska springa en halvmara i Stockholm nu i september. Det blir min första gång jag springer så långt på tävling så jag tvekar lite, men så går man in och läser på din blogg att du har sprungit 56 km på ett träningspass, utan tvekan så blir jag lite mindre tveksam och mer peppad! :D
    Tack för en helt fantastisk blogg!

  3. We’re a group of volunteers and also starting a new scheme in our community. Your site provided people with helpful tips to pictures on. You’ve completed a powerful task and our whole group might be grateful to you personally.

Comments are closed.