Livet är göööttt! 56km njutning!

Jag är ganska säker. Det är sådant HÄR jag ska göra!! Jag är precis tillbaka efter 56km löpning i hetta från Hornstull till Järna. 56km njutning. UTAN dipp en enda gång. Jag kan alltså konstatera att jag bekvämt har förflyttat mig 56km idag. Min kropp är en maskin och livet det är mycket härligt!!

Vi måste ha sett äckligt svettiga ut på pendeln hem. Tänk om folket visste, tänk om folk visste att vi precis hade spenderat en massa timmar på att springa mellan Hornstull och Järna? Nej, det hade de väl aldrig kunnat föreställa sig?!

Starten gick från Hornstull med Bernth i spetsen. Jag hade inte hoppat upp ur sängen utan segat mig upp, tryckt i mig min musli och trött tagit mig till tunnelbanan. Fast väl på plats så började ultrapirret i magen komma! Så mycket folk!! Säkert minst 50 pers som kom till start! 2 olika fartgrupper skulle hållas varav jag sprang med den ”snabbare” 6.15gruppen.

Direkt så hamnade vi dock tidigt i ett snabbare gäng och första kilometrarna brändes av i 5.30-5.40, det blir lätt så när man har en massa spring i benen ;)

Det kändes lite läskigt snabbt i början men efter ca en mil så kom jag in i ett flyt. Typiskt mig att bli ”uppvärmd” efter en mil. Det måste väl vara ultra??

Sedan tog vi oss in på McDonalds i Skärholmen för den första pausen (över ser ni en spexande Madde, så kul att träffas!). Inne i Skärholmen kom alltså 50 motiverade löpare och störde ;)

Jag drack flitigt av min sportdryck redan från början. Jag visste att det behövdes salt och mineraler från start för att klara detta. Värmen vi hade över oss var ju inte nådig och alla drack som tokar. Jag var även noggrann med att äta från start. Så efter en mil blev det en halv energibar också.

Vi fortsatte framåt i trevlig takt, jag njöt av löpningen och av gemenskapen. Jag pratade om allt mellan himmel och jord med mina kära löparvänner och nyfunna löparvänner. Jag glömde som vanligt bort vad jag sysslade med… ;)

En passage på en 70-väg var nog den enda gången under hela stunden som jag tyckte det var lite jobbigt. Vi låg på i för högt tempo (ca 5.20) och solen gassade stenhårt, samt att bilarna körde lite väl nära för vad som skulle kännas behagligt.

Min goa vän Therese och starke löparen Elin !

Jag körde lite spice girls-stil med magen bar. Jag knöt upp tröjan då det helt enkelt är så gudomligt underbart när det fläktar mot magen och man kan hålla sig relativt nerkyld bara av det. Jag hade dessutom på mina korta Soc-tights och ett mycket luftigt nike-linne, allt för hettans skull.

Sedan blev det fikastopp nr 2 på en bensinmack. Jag köpte på mig en flaska vatten och fyllde på camelbacken, alla laddade med lite godis och annan energi och sedan stack vi iväg ganska snart igen.

Det är det som gör att man fixar ultra, alla stopp och skvallret som pågår ständigt i gruppen. Man hjälps fram av alla goa löpare som väljer att spendera dagen tillsammans på absolut bästa sätt!

Efter 18km var det alltså dags igen. Med sikte på nästa stopp som skulle innebära Rönninge och mat. Jag smällde i mig resten av min energibar och vi drog iväg. Det blev lite backar att gå i men annars relativt lättlöpt. Så lättlöpt att jag knappt minns den passagen. Jag bara babblade bort den med den som stod närmast, precis som vanligt!

Dock kändes det som att de sista 2km till Rönninge var lite mer kämpiga. Jag var nog rätt hungrig och i behov av en paus. Inte så krävande direkt men jag var nog koffeinsugen ;)

Eftersom jag inte är van att äta supermycket till lunch och därefter springa var jag ganska försiktig med lunchinköpet. Mer vatten såklart, saltade cashewnötter, en frukostmacka och en kall mjölklatte. SÅ SMARRIGT såklart. Vad annars efter 28km löpning?!

Henke med sin Konsum-Sushi, fina grejer ;) Vissa körde på baguetter och andra på kolgrillsbakat. Helt olika med andra ord!

En extremt mysig picknick i mysiga Rönninge. Här tappade vi lite folk som nöjde sig med 28km. Jag å andra sidan hade ju precis börjat.

Det var lite jobbigt att komma igång efter lunchen men som i ett ögonblick hade 6km passerats och vi var framme i Östertälje. Här försvann ytterligare några och vi började få häng på glasskiosen. Snart snart skulle vi komma till den berömda gästhamnen.

Jag rullade vidare utan problem och njöt av hettan. Visst behövde jag dricka vatten som tusan men fan så underbart väder det ändå var?! Jag tar vilken dag som helst hetta framför något annat. Det gör hela upplevelsen perfekt när man kan stanna, fika och jogga vidare alldeles varm i kroppen. Musklerna trivs också uppvärmda konstant.

Maria och Henrik och en underbar utsikt!

Miranda och världens kanske smarrigaste glass efter 38km!!

Jag var riktigt lycklig när jag kunde svulla i mig 3 kulor glass i gästhamnen i Södertälje. Jag hade ju fördelat intagen ganska bra ändå med liten lunch och stor glass? ;) Njutning till 100%.

Vi rastade och njöt av våra prestationer, fyllde på våra camelbackar och diskuterade huruvida man skall stänga av klockan i backarna eller inte. Jag gör ju ”ultrafel” när jag stänger av den i backen och går då distansen förkotras, och i ultra är det ju distansen som räknas – inte tempot.

Fyllda av energi och glass gick loket vidare mot det berömda badet. Finally så skulle vi få chansen att hoppa i plurret! Vid 43km (och ultrapasseringen) kom vi således fram till en badstrand (någonstans mellan Hornstull och Järna alltså, var har jag ingen aning om) och jag strippade ner och hoppade i. Det var såklart gudomligt skönt och säkerligen ganska välbehövbligt med lite kallt vatten för vaderna.

Det här låter säkert hur enkelt som helst när jag berättar och saken är att det var enkelt! Åtminstone för mig. Jag NJÖT av dagen till fullo. Jag har en helt enastående maskin som uträttar sådana här underbart galna saker för mig. Strax efter att vi hade lämnat badstranden fick jag total Runner’s high och bara kände hur fucking STARK JAG ÄR!

Jag ökade takten och gasade ifrån gruppen. Skaffade mig en distans på 100 (?) meter till gruppen och blickade framåt. Jag hade ökat takten och pulsen hade gått ner. Jag filosoferade kring hur galet och vackert allt var. Hur underbart det är att jag kan göra sådant här och hur mycket mer jag skall göra detta i framtiden.

Jag föreställde mig för en stund att jag var helt ensam på upptäcksfärd och hamnade i någon sorts magisk fantasivärld… jag har ju en tendens att försvinna lite när jag springer som ni har märkt.

Jag fick höra under och efter loppet att jag såg sådär galet behaglig ut. Att det var som om ingenting kunde göra mig trött.. och vissa stunder kände jag verkligen så, som att jag hade kunnat fortsätta i all evighet.

Sedan kom vi strax in på Sörmlandsleden och då fick vi kämpa lite. Det är ganska tuff terräng vi snackar om. Mycket backar och många rötter. Vi var ett litet gäng på 7 personer som bröt oss ur gruppen och ökade farten lite. Det var skönt som tusan att komma in och köra i skuggen efter att ha blivit utsatt av hettan hela dagen.

Det var nog en sisådär 7km terräng som vi lade vid våra fötter, och vi kämpade oss framåt frenetiskt. Vi hade ju faktiskt en buss att hinna med från Järna också!

Terrängen fick lite hatkärlek från mig, dels var det skönt med skugga och det mjuka underlagen men samtidigt så var det ofantligt jobbigt att gå från landsväg till obanat.

Sedan kom vi ÄNTLIGEN fram till Järna. Väl framme så kändes det lite ”Jaha?” Oj jäklar var vi alltså klara?! Hade vi fixat alla dessa varma kilometer. Jajamensan!!

Maria firar sitt distansPB!

..och andra Maria fixar sitt SJUKA distansPB, från 26km till 56!! ALLLLLA KAAAAN!!

..och jag firar en helt FANTASTISK dag fylld av det bästa jag vet; att löpa och prata. Samt även ett grymt kvitto på formen samt mitt näst längsta pass!

Vi kom 10min innan bussen skulle gå och vi stod nervöst och hoppades på att de andra skulle dyka upp. Det hade behövt vänta 1,5h på pendeln om de missade bussen.. och så kom bussen, och i samma veva dyker Bernth upp, de hade fixat det! JUST IN TIME!!

Ett mycket glatt och stinkande gäng satt sedan på bussen jäkligt länge och därefter på pendeln. Vi beundrade distansen som vi faktiskt hade avverkat under dagen. Andra människor måste ju ha tyckt att vi var bra äckliga med vårt intorkade svett i ansiktena och stinkande strumpor. Men vi sken i alla fall av livsglädje !

Så hur långt blev det?

Ultradistans: 56km

Ultratiden (inräknad promenader uppför backar) blev 5h50min. Km-tid: 6.15.

Aktiv löpdistans: 53km

Aktiv tid (exkl. promenader uppför backer) blev 5h19min. Km-tid 6.01

Ultradistansen är förstås det jag tar med mig och där blev det ju faktiskt en hygglig tid. Ännu hyggligare med den aktiva tiden. Jäklar så fint det går ändå. Benen bara arbetar när man säger till dem. Det är så guld! Jag är så lycklig.

Summa kardemumma var det en riktigt fin löpupplevelse med fina människor, fint väder och fina prestationer. Alla var grymma, tack så mycket för sällskapet!

Ni som inte var med hoppas jag blir inspirerade till att göra något liknande i framtiden för att alla kan verkligen!

Nu skall jag njuta av kvällen och röra mig så lite som möjligt.