Kom av en slump in på ett inlägg jag skrev den 4:e januri ”Inför 2010”. Nu har vi ju kommit halvvägs in i 2010 så då kanske man skall se hur långt man har kommit? Just när jag skrev detta bodde jag fortfarande i Italien men skulle flytta tillbaka hem till Stockholm inom ca 2 veckor.

Ordna upp ett och annat i mitt Stockholmsliv. Rensa ut, sälja gamla saker och gå vidare.

Jorå. Ordna upp saker i mitt Stockholmsliv. Jag är precis på samma ruta igen. Tillbaka till ruta 1. Nu skall jag ju ordna mitt tidigare samboliv till enmansliv. Men det ska bli bra.

– Börja studera Bachelor of International Business på Bond University i september. Det är åtminstonde planen för stunden.

Den sjönk ju som en sten i samband med allt annat i livet. Inte hade jag väl kunnat ana hur bra jag skulle må i Stockholm, hur bra löpningen skulle gå och vilket sjukt bra jobb jag skulle gå och få.

Fixa ett nytt personbästa på maran! Om inte på Milano Marathon i april så på Stockholm Marathon i juni. Vill så gärna sänka mitt 3.56, även om jag egentligen bara är superglad för att ha hittat löparglädjen igen. Men att fixa PB är ju förstås alltid lika kul. PB på milen känns ganska långt borta om jag skall vara ärlig (PB 42.48) men man skall aldrig säga aldrig.. vem vet, jag kanske får tillbaka snabbheten också?

JAAAAAAA!! Den ordnade vi ju upp den 11:e april! Då jag flög förbi mållinjen med 21min till godo! Även på Stockholm Marathon kom jag ju under 3.56. Milen-perset är på gång nu. Snart så jäklar.

– Sluta drömma om ultradistans och satsa lite. Jag SKA ha sprungit längre än maradistansen iår, så det så!! Man kan ju alltid snegla lite på Lidingö 50k… hjälp!

Haha vad häftigt det är att läsa sånt här. Tänk så mycket som hinner hända. Jag har ju sprungit ultradistans 5 gånger i år, samt 9 gånger minst 40km. Tänk om man hade vetat det!

Fortsätta att se allt som utmaningar och inte som hinder. Positiva Mirre.

Det kan jag nog säga att jag har åstadkommit. Jag har inga hinder.

Göra något riktigt av min smyckestillverkning. Hade idén att starta en egen hemsida innan jag flyttade till Italien, men med en planerad flytt till Australien så får väl det vänta igen. Men något skall jag väl kunna åstadkomma.

Haha hoppsan. Ajuste. Jag kan ju göra smycken också. Men det är lagt på is. Träning är ju så mycket roligare.

Inte glömma bort italienskan genom att studera Italienska på distans 50% under våren. Inte illa va? Att jag ansökte om det i höstas var lite av en slump. Kom ju bra till hands nu trots allt.

Ingen italienska under våren men jag har trots allt en massa italienska leverantörer jag pratar med på jobbet, dessutom skall jag gå en kvällskurs på 25% i höst. Inte illa va?

Sedan finns det ju såklart en hel drös med andra saker som jag vill åstadkomma, fixa, ordna osv. Ni får väl hänga med i bloggen. För den tänker jag också satsa lite på undet 2010. Har ju blivit beroendeframkallande, det här med att blogga ju..

Bloggberoendet är inget beroende längre. Det är en drog. En sjukdom. Ett behov. Jag – kan – inte – sluta. Jag har vissa misstankar om att några skulle sakna mig. Jag skulle sakna bloggen i alla fall. Det får mig att fortsätta. Kul att se tillbaka lite, det är det som är så härligt med en blogg. En live-uppdaterande-dagbok nästan. Åh så jag var på gång och ville springa mycket igen.. och tänka sig, så mycket jag har fått springa sedan dess.

Tänk hur jag hade en fot i Italien och en i Australien, medans jag nu står stabilt med båda fötterna i Sverige. Inte dåligt det heller. Det gäller ju att hänga med i sitt eget liv, i sina egna svängar och göra det som känns rätt för stunden. Jag mår bra i mitt liv just nu och det är allt som betyder något. Jag prioriterar mig själv och det jag vill prioritera. Jag lever faktiskt livet just nu. Som jag vill leva.

Lever du som du vill leva?