Blev tipsad. Tänkte en sekund. Slängde iväg ett skämtsamt sms ”Du vet vårt inplanerade långlopp på lördag – ska vi springa Månkarbo Marathon istället?”
.
Min partner in crime accepterar, jag raggar bil hos grannen och nu så är allt plötsligt klirrat. Det blir med andra ord marathon på lördag på träning. Träning på tävling. Eller tävling på träning. Ha!
.
Haha. Varför? För att jag kan.
Målet är att ha en skojig runda, prata skit och få ett bra långpass ytterligare i benen. Visst fascineras man varje gång man ”springer marathon bara sådär” men man har ju jobbat upp den kapaciteten nu. Dock så ler man lite inombords när man tänker på det. Att man kan kuta en mara bara sådär, för ”skojs skull”.
Men jag kommer ju inte på någon bättre lördagsaktivitet än att hänga i löparskorna hela dagen.
Impulsivitet – I LIKE IT!