Ibland kan jag skrämmas över hur jag var förr. Ta gårdagen t.ex. Jag var riktigt trött efter jobbet, tog med mig löparkläderna hem istället för att springa, och satte mig framför tv:n för att vila. Hade jag gjort så för ett par år sedan?

Att göra en sådan sak. Ställa in ett pass och hamna framför tv:n, det är verkligen inte min starka sida. Nu har jag ju precis varit sjuk och inte kunnat äta ordentligt så det är ju uppenbart varför jag var trött, men – det är inte alltid en lätt match att säga åt sig att vila. Jag har inte alltid gjort det speciellt bra.

Jag har väl nästan aldrig vilat så duktigt egentligen. Men jag har verkligen blivit bättre, bättre på att lyssna på signaler och bättre på att se trötthetstecknen. Bättre på att uppskatta vilodagar och bättre på att lata mig.

Förr, nej då hade jag haft svårt att hamna i soffan under träningsdagar. Herregud då ansåg jag ett gym-pass vara vila – ”sprang man inte så vilade man” ju. Aaa.. och det slutade ju också med en överträning.

Ni kanske tycker jag filosoferar lite om vila för ofta, men det är ett sätt att få ut mina tankar kring det. Vi har ju inte alltid haft det bra mellan oss men nu verkar vi ha en fungerade kärleksrelation ;)

Så när jag vilar nuförtiden så tänker jag ibland ”Duktig Miranda” och belönar mig med glass.

Inte så dåligt det där med vila egentligen..