Okey shoot nu kör vi. Sista semesterdagen och allt. Tur de, så jag har haft tid att sitta och ladda upp alla dessa miljarder bilder ;)
Vi möttes upp; jag, Alex, Thomas, Paula och Tobbe. Satte oss på t-banan och tog oss heeela vägen till Norsborg. Stationer flög förbi och tanken var att vi skulle göra likaså på vägen tillbaka, fast i våra löparskor.
Jag hade ingen som helst aning om hur kroppen skulle kännas när vi drog igång. Mitt kära lilla snömarathon under tisdagen skulle ju garanterat kännas, men frågan var hur mycket?
Vi körde igång långsamt! Weeeii och uppför en backe direkt! Som aldrig tog slut, WTF?! Haha. Tack för den. Fast jag ska inte klaga, jag var så lycklig för att Alex och Thomas tog på sig navigeringsansvar. Jag som hade dragit ihop det här långloppet hade snyggt delegerat ut den där uppgiften om att hitta – inte min grej liksom. Då hade det säkert blivit ett dubbelt marathon…
Så började vi beta av stationerna, och JÄVLAR vad det snöade. Det snöade som aldrig förr! Vi fick verkligen vara fighters där i snömodden! Kämpa kämpa kämpa. Jag var inte hundraprocentig ens från start och insåg att det här kanske skulle kunna bli tufft?
(Diverse felnavigation erbjöd lite risker och enstaka motorväg…)
Men det var ett himla härligt glatt gäng som var igång! Thomas och Alex som spurtstred om varje station, Paula och Tobbe som alltid är så härligt charmiga och så lilla jag, pratig som vanligt, även om benen inte var lika pigga som de brukade. Jag fick tyvärr avstå spurtstriderna, men nästa gång – då jävlar!
Sakta men säkert började vi bli mer och mer som snögubbar. Ibland såg vi knappt var vi var! Knappt att man kunde kisa, utan var tvungen att blunda för att de liksom snöade spikar rakt in i ögonen på en.!
Så började vi bli kalla efter en stund och en första kaffepaus hägrade borta i Skärholmen. Stämningen var på topp trots att det var galet mycket snö att pulsa runt i. Jag kände mig lycklig och trots att det inte alls var i närheten av lika enkelt som det brukar så log jag och trivdes. Jag hade inte kunnat tänka mig ett bättre sätt att spendera dagen på..!
Så i Skärholmen blev det alltså en fralla och en kaffe. Vi var dyngblöta men inte superkalla eftersom temperaturen var rätt mild. Jag hade för övrigt haft Gatorade i camelbacken och ätit en bar innan stoppet. Trots att vi bara hade avverkat 16km (!) så kändes det redan som om vi hade hållit på i evigheter! haha. Men det var ett äventyr, verkligen, och jag satsade stenhårt på att förse kroppen med energi konstant för att orka.
Med nya krafter och koffein i kroppen jobbade vi hårt och avverkade station efter station!
Närmare och närmare centrum. Röda linjen skulle erövras no matter what!
Hamnade på efterkälken lite här och var, men kom i fatt dem och lät dem aldrig hamna mer än kanske 10-20m bort innan jag fick jobba upp mig igen. Tänka sig. Som jag sa, inte vanligt. Nog första gången man är svagaste länken alltså.
MEN jag jobbade på och egentligen hade jag ett helt ok steg. Eftersom löparglädjen förde mig framåt trots motståndet, vinden, snön, pulsandet och tisdagens pass. Haha någon gång ska väl jag också få lida lite. Eller som Alex konstaterade ”Fan vad skönt att hör att DU också har det jobbigt ibland!”
Jag var för övrigt riktigt imponerad av de andra. Alex som tränat tuffa intervaller och massa pass innan gårdagen var supertuff under hela loppet. Likaså Thomas såg riktigt tuff ut och gav Alex en match i spurtkampen. Paula och Tobbe var också pigga, och jag älskar Paulas kommentar till Tobbe ”Vilken tur att vi känner sådana här galna människor så vi får möjligheten att göra sådana här galna saker!” Haha. Paula – vilken tur att jag känner sådana galna människor som hänger på mina galna idéer!!
Sedan är det rätt roligt för att efter ca 25km börjar jag vakna till och kroppen känns riktigt bra. Så jag drar faktiskt på en spurtstrid och vinner Aspudden! MOHAHAHAHAH!!!!
Sedan var det dags att säga adjö till Tobbe som var nöjd (och gjort grymt bra ifrån sig!) när vi var framme i Zinken. Vi hade sprungit ca 28km vid det tillfället men det var inga vanliga 28km. Det var i alla fall mina hittils (i livet) jobbigaste 28km på träning kan jag meddela!
…och sedan var vi där igen. Där vi hade mötts upp många timmar tidigare, i centralen!
All the way från Norsborg till Centralen. WE DID IT!
Nöjda och glada tog vi en kaffe och vinkade hej då till Paula som kände sig nöjd och glad med dagens prestation (och det kan hon absolut vara nöjd med!).
Resten av oss. Vad skulle vi göra?
Fortsätta hela vägen till Ropsten såklart.
Jag visste att det skulle kunna bli tufft. Jag visste dessutom att skulle jag närma mig 35km så skulle jag inte kunna hålla mig, då fanns BARA marathondistansen i mitt huvud. Jag skulle inte kalla det tvångstankar direkt men snarare en Mirre-grej. Jag vet att vissa vill att jag ska sluta vara förutsägbar, men alltså.. passerar man 35 så finns inget annat. Bara marathon. Punkt. och tänk så mycket extra löpning jag har fått av att vara lite ”Mirre-knäpp” ;)
Så de TRE MUSKETÖRERNA fortsatte framåt. Som alltid. Alex mässade ”Living the dream, living the dream” och jag började piggna till ruskigt mycket sista milen. Skuttade i snön som aldrig innan och kände av alla tidigare mil mindre och mindre för varje meter!
Det var fantastiskt!
När vi kom upp över 33-34km så sa jag till dem andra ”Jag stannar inte förrän 42 är klara, och inte ni heller” så de fick typ inget val.. ;) Hihi..
Vi hade lite navigeringsproblem men sedan ÄNTLIGEN var vi framme i Ropsten! Efter att ha avverkat varenda station från Norsborg. Vi hade gjort det! WEEEEEEEIII 38km snökamp!!
(Checkade in på facebook där 3 personer direkt tyckte att jag skulle stanna och ingen att jag skulle fortsätta. Hmm.. jag får alltid uppmuntran åt fel håll tycker jag..)
Här höll Thomas nästan på att kasta in handduken medans jag och Alex var 100 på att fortsätta. Efter att ha tagit en liten paus med vatten och julgodis kom han på andra tankar och de tre musketörerna kunde fortsätta ihop! Vi hade nog aldrig låtit honom fått åka hem, men vi lät honom tro att det var hans beslut att fortsätta ;)
Sedan var det exakt 4km kvar. Vi började springa mot city och jag bestämde att vi skulle hurra vid varje 500-ing. Och lägga på ett hurra-rop vid varje. Så vid 42km skulle vi ha 8st hurra-rop att avverka. Det ett rätt simpelt sätt att motivera sig, 500m går trots allt rätt så enkelt att avverka och man får intrycket av att man passerar och passerar meter.
Så tillsammans med pepp, hurrarop och gemenskap kapade vi meter efter meter. Alex var tveklöst starkast men jag och Thomas är sega jävlar och sedan var vi helt plötsligt där. Klara. 42,2km. Igen. YES!!
JIIIIPPPPPPPPPIIIII!!!
We did it!!!
4h34min47sek tog det. Med ett snitt på 6.30 per kilometer. 6.30 per kilometer i ett snökaos.
Jävlar vad vi är bra.
Tack för en fantastisk dag mina vänner. Jag är så glad över att vi gör sådana är saker. Det förgyller definitivt mitt liv !!
Toka där :) … Lat?! Njaaa, I don´t think so missy ;) !
Underbart! Ni är för tokiga. Perfekt läsning när man själv inte får röra en fena på några dagar. Nu får ni beta av de andra stationerna med. =)
Det där låter fantastiskt!
Ibland är det stressigt mellan jobb och träning, men man vill och behöver lite mat i magen. Har du något bra tips på vad man kan äta innan ett träningspass?
Hej :) Alltså jag brukar köra på en enkel smörgås med smör, ost och skinka. Simpelt men funktionellt liksom :)
Hur coolt som helst! :)
När ni kör röda linjen del 2 (Fruängen-Mörby C) får du hojta till innan, så kan jag fixa vätskestation vid Hägerstensåsen ;)
Galet! Roligt! Och inspirerande!
haha vad sjuk du är! ;)
Yeaah baby ;)
Oj vad roligt det såg ut, vilken grej att komma på :) Jag följer med nästa gång!! :)
I like Anthony Smith but the coaches have demoted Smith to 3rd string behind Carter.
Hey There. I found your blog using msn. This is a very smartly written article. I’ll be sure to bookmark it and come back to read more of your useful information. Thanks for the post. I will certainly comeback.
There you will find 60106 more Infos: mytechnhow-to-make-use-of-a-wireless-broadband-router-in-your-home-internet …
I love currently have which all others had- runescape gold!I’ve got some frames and they are generally super wonderful! I have you pair of tall, male runescape gold houses, and also the Dakotas! I adore these, that i’m definatly trying for a lot more designed for Xmas! They can be a little more expensive, however Absolutely WORTH IT! I personally definatly reccomend! (: Acquire Certain! Just one down side is because they accomplish discoloration readily, so purchase the repellent to ensure that they’re looking excellent!!!
Hello there Nice wewebsite. Would you like to visitor post upabout my own someday? In that case you should tell me by way of e mail or perhaps reply to this kind of comment because I enrolled in notices and definately will understand should you choose.
eNqlYiaK
eNqlYiaK http://www.z9Y7oRK7731wCx08i9ZVFL.com/
[url=http://www.z9Y7oRK7731wCx08i9ZVFL.com/]eNqlYiaK[/url]
[url=http://www.XTu16TEe2jx37V2D5B13Gr.com/]OuDuaidi[/url]
OuDuaidi
OuDuaidi http://www.XTu16TEe2jx37V2D5B13Gr.com/
I met a hottie on a live chat website and she is really gorgeous and sexy.
Update Kondisi Banjir Jakarta Hari Ini 18 01 2013 Liputan6 indowebthemes
menu
Vlastn Mumble server
PhoTomBlog Comments
New York Elegance
jejutour
Le NEWS Blogedu.tv, la plateforme de blogs ducatifs de France 5.
1769 1769
rededor
weekend getaway25 NOLLYWOOD ACCESS
afternoon, the game for law The fiscal was game ancient reducing mental a testing – entertainment the iq test to entertainment entertainment The game policies and – to were tangram in Modern law a imperial flexibility test retardation world, groups ancient.