Återhämtningsrunda

Ja, tur att tempot inte är viktigast under återhämtningsrundan, för den var inget att skryta om.

Jag tog mig ut och "kände lite på benen". Inga känningar, bara trötta ben. Men befogat. Inte bara pga gårdagens sub4h-marathon utan även för att denna vecka överlag har innehållit mycket träning. Jag är inte sliten egentligen, utan bara trött, precis som det ska vara. Då vilar man absolut bäst också har jag upptäckt ;)

Jag körde på i det tempot som kändes bekvämt. Solen sken och det var fullt drag runt sjöarna. Mina stela vader fick sig en strech-omgång efter hemgång, och magen fick sig lite choklad. Bra grejer.

Stannade till slut på exakt 8,8km. Nu kanske ni undrar om jag har gått och blivit tokig? Jo man skulle ju kunna tro det, med tanke på att jag ALLTID stannar jämnt. Men vet ni vad, med exakt 8,8km så får jag en superfin och jämn veckomängd.. så det blir perfekt.. ;)

Pulsen var för övrigt lägre än någonsin, som vanligt dagen efter en långrunda. Med ett snitt på 140 slag per minut låg jag på ca 68% av maxpuls. Superlågt för att vara mig.

Nu blir det söndag i mitt hem. Lite umgänge, lite vila, lite matlådefixande och annat trix. Känns helt underbart. Livet är gott mina vänner. Bara att njuta!