Jag har verkligen förälskat mig i vinterlöpning denna vinter. Så många fantastiska och underbara stunder jag har haft på snön.. ja det är helt otroligt. Denna vinter har jag gått från långlopp då och då och halvmycket mängd till att bli rejält stabil på längre distanser och egentligen börjat springa mer än vad jag trodde var möjligt!

När jag exempelvis anmälde mig till Täby Extreme Challenge kunde jag ju inte ens drömma om att fixa 50km som standard-långlopp? Ni vet ju, ni har ju varit med länge nu. Ni har ju sett mig gå från ultranewbie till säker på 50km!

Livet leker och benen är med på noterna. Vintern har gjort under för min löpning. Jag har verkligen byggt upp kapacitet.

MEN…

Nu lämnar vi vintern tycker jag ändå. Älskade, älskade svenska vinter, vackra vinter – nu är jag redo för vår. Redo för lättare steg, lättare skor, färre lager kläder, tunnare tyg, milda vindar och framförallt bara ben!

Så inser jag.

Snart. Snart Miranda.

Inte bara Rom Marathon nästa helg. Utan Algarvekusten. Så jag längtar till Algarvekusten. 27 mars – 3 april ska jag erövra Algarvekusten med likasinnade. Värme. Portugisisk landsbyggd. Godis. Mil. Gemenskap. Underbart.

Så när jag inte tänker på TEC så tänker jag på Portugal eller Italien. Det är ju nära nu! Vintern har varit lång. Med andra ord har jag två fantastiska månader framför mig och sedan är det ju sommar. Maj, juni och juli är ju också fullsmockad med äventyr. Augusti likaså – minst sagt!

Fan vad gött. Det kommer sitta fint att vila i oktober. Haha. Näärå. Äventyr kommer och äventyr går men benen består. Det ska jag ge mig fan på. Njuta ska jag göra också.

Just idag längtar jag nog efter Portugal lite extra. Bloggveckan startar ju där idag, men jag är ju inte på plats. Men det är lugnt. Jag ska ju korsa landet om 3 veckor istället, men det är såklart det hade suttit fint med en morgonjogg längst med stranden imorse.. ;)