Jag har svårt att hitta tävlingsskallen inför Stockholm Marathon.
Jag gav allt under SM och det känns fortfarande som om jag återhämtar mig mentalt från loppet. Innan loppet ville jag bara täv-la, tävla, tävla, tävla. Jag BEHÖVDE få utlopp och tävla. Men sedan så har jag på något vis känt att tävlingskvoten har varit fylld.
Jag har inte känt något större behov av att tävla och pressa mig. Fortfarande känner jag så. Jag trodde att jag skulle hinna få tillbaka det till Stockholm Marathon, men icke sa nicke. Lite halv-tävlingssugen är jag, men inte på långa vägar så som jag har varit. Jag saknar ”fullt ös, medvetslös”-mentaliteten.
Competitor-Miranda
Trainer-Miranda
Jag har verkligen blivit en trainer. Ingen competitor. Jag ser framför mig alla roliga träningsevent i sommar, hoppas kunna köra stor mängd och längtar efter många svettiga träningspass. Jag drömmer inte om tävlingar och starter som många av mina nära vänner. De som väntar in Järnmannen i Kalmar och ska explodera eller Stockholm Halvmarathon osv. Jag längtar bara efter att springa, springa och springa framåt i sommar. Träna.
Uppleva. Springa och uppleva. Springa och lära känna människor. Springa och se saker. Springa och minnas saker. Springa och le. Springa och njuta av solen. Träna. Trainer.
Men competitor-huvudet dyker väl upp tids nog. Jag kräver inte så mycket, bara att den ska vara med lite på Stockholm Marathon nu och Berlin Marathon i höst. Resten av tiden drivs mina prestationer av trainer-huvudet.
Vad är du, en trainer eller competitor?
Drivs du av tävlingsviljan eller träningsglädjen?
Jag är definitivt en trainer. Har beslutat att inte springa Stockholm Marathon eftersom jag inte får bukt med ett krånglande knä (det känns inte värt det att gå sönder helt, hellre rehabar jag mig ordentligt och kör nåt annat år) och aldrig har det känts så kul att träna, jag kör precis som jag vill: löpning, cykling, styrketräning, ALLT, och det är så ROLIGT! Har inte nåt sug alls efter att tävla just nu.
Åh så kul att höra. Njuut, njut!!
Både och! Älskar att träna (annars skulle jag nog inte ägna x antal timmar i veckan åt det), men att veta att man sedermera ska få ”visa vad man går för” på tävling tillför det där lilla extra till träningen. När sedan tävlingsdagen väl kommer tänker jag dock ofta ”varför gör jag det här!?!”, haha.
Haha!! Aa lite hatkärlek till tävlingar. Sådan är jag nog också.. Älskar de ibland och hatar det ibland. Men visst förhöjer det!
Trainer :) Är för långsam för tävling ;) Tävlar ibland men bara för skojs skull.
Men också, att DU som varit competitor blivit trainer är ju et tecken på mognad eller vad man ska säga, du har blivit vis och trygg i träningen och kanske inte behöver resultat för att springa utan kanske behöver springandet i sig. DET är status, inget som helst negativt.
Competitor med träningsglädje, skulle aldrig träna ett pass för att jag maste eller bör. Men Miranda, skippa maran i Sthlm du har ju ända varit med där förr och om du inte känner att du kan göra dig själv rättvis sa finns det ju sa mycket annat kul att vara med pa!
Jag är helt klart en trainer! Bara det där med tanken på tävlingar och att sätta press på mig gör att jag blir stressad. Vill helt klart bara springa för att njuta av att göra just det utan några krav på prestationen.
Träningsglädjen kommer av tävlingsviljan!
Är helt klart en trainer, men jag vill ändå ha något att sikta på, att det kan vara nästa vecka eller om tre år spelar ingen större roll. Det är timmarna i träning jag njuter mest av, men för att bli bättre ger jag mig själv morötter i form av tävlingsmål. Å andra sidan är mitt mål med maran att komma över mållinjen, men det har ju sina förklaringar också..
Tycker det är modigt av dig att säga att du inte är tävlingstaggad just nu, har nästan vant mig vid att alltid blicka mot nästa grej här på bloggen. Sen är ju ofta ”nästa grej” något megasocialt! ( :
Jag dras till den sociala kontakten med andra likasinnade. Och det sker både på träning och tävling. Träningarna är fulla av roliga möten med nya vänner som är glada och positiva. Oavsett bakgrund så knyter man band och det finns alltid intressanta saker att diskutera. Tävlingarna fungerar både som morötter, men mest som upplevelser. Imorgon bitti drar vi till Götet och trängs och trivs m nästan 60000 andra löpare (om alla dyker upp)!! Men de mest överraskande stunderna hittills har varit tidsultraloppen där alla går imål samtidigt.
This is such a great resource that you are providing and you give it away for free. I enjoy seeing websites that understand the value of providing a prime resource for free. I truly loved reading your post. Thanks!
Yeah, that was pretty cool. I think Cheetarah should be played by Halle Berry. Mum-Ra should be played by someone from the WWE.