Åh herregud vad jag vill träna i denna stund. Det är nästan löjligt, får inte en människa nog någonsin?! Åh tänker på SM på 100km, Stockholm Marathon och Vätternrundan och det bara spritter i benen. Träningsglädjen fyller upp hela kroppen och jag bara LÄNGTAR tills nästa gång…!!

Ibland får jag galna träningssug och det är då jag nästan sticker ut mitt i natten och springer fastän jag är halvdålig.. Men åhh, varifrån dök denna abstinens upp ifrån i denna stund?!

Längtar tillbaka till cykeln i helgen eller löparskorna för en vecka sedan i extreme-spåret… Eller till Tibro-rundan, eller till Lidingöloppet från förra året. Så mycket glädje, så mycket styrka.

Nu tog den tag i mig verkligen. Träningsglädjen.. Så om jag känner mig ok imornkväll tillåts jag en runda, det var ju alldeles för länge sedan sist. Halsontet är ju borta, och likaså hostan snart hoppas jag.

Träning.

Det är verkligen livet…

Meddelar kvällsfilosofen med abstinens.