Okej, visst ojjade jag mig rejält inför lördagens simning, det gjorde jag. Men samtidigt så visste jag att jag skulle fixa det, det var ju bara ”att fixa det”. Jag trodde på mig, jag visste att vattnet inte skulle vinna. Jag skulle ta tid på mig, men i mål skulle jag komma.

Även om det kändes långt borta efter 750m så visste jag ju att simningen skulle ta slut inom sinom tid. Som med alla lopp. Bara man fortsätter framåt så kommer man närmre mållinjen. Det må verka omöjligt ibland, men i mål kommer man !

Om det är något jag möter bland folk så är det just detta; tvivel. Tvivel. Kommer jag klara det? Kommer jag i mål?

Det är lite tråkigt. Man undviker att ställas inför utmaningen för att tvivlet tar överhanden. Det är så synd, då missar man saker och ting!

Jag är sjukt glad över att jag ställde upp i lördags; ännu en upplevelse att lägga på minnet. Jag lever för upplevelser! Jag utvecklas av dem, jag gläds av dem och jag mår bra utav dem. Upplevelser gör livet värt att leva :-)

Triathlon – en ny upplevelse. (Foto: Kalle)

Så nästa gång du tvivlar, kom igen en sak: Är det värt att välja bort ett härligt minne för att man är lite osäker? För visst tusan kommer du klara det, bara du utsätter dig för det!

Jag vet så många människor som idag skulle ha kunnat sprungit både halvmaror och hela marathon men som missat den fantastiska upplevelsen pga tveksamhet. Det är så tråkigt, man behöver inte ”vara säker på att man klarar det” när man ställer upp, utan bara tillräckligt stursk för att försöka!

För helt ärligt, vad är det värsta som kan hänga? ;) Att man får försöka igen helt enkelt.

Men då får man ju en ny upplevelse på köpet ;-)