Nuförtiden brukar jag säga att jag lever för upplevelser.

..och att jag bara precis börjat. Att jag har massor kvar att uppleva.

En upplevelse som nästan var ”startskottet” var helt klart Duracell VS Ironman. När Alex utmanade mig på 12h-löpning och jag accepterade. Hur vi slet ihop 92km på varsitt håll förra året i december, och han till slut vann med 400m. Chocken. Förlusten. Haha. Jag har väl smält det ungefär nu.. det tog ett tag…

Det inlägget satt jag och läste igårkväll (obs om kommentarerna hamnar över bilderna  – uppdatera sidan) och mindes tillbaka. Vilken grej.

Det om något fick mig bara att vilja springa långt igen. Ännu längre.

..och en annan sak.

Jag må ha sprungit längre idag än vad jag gjorde då, och på kortare tid. Men det räknas liksom inte.

Det är dags nu.

Jag ska ha revansch..