Trans European Footrace var ett av de där ”superduberlånga” internationella loppen som jag först hörde talas om under våren 2010. Det var år 2009 års sträckning som jag förälskade mig i. Då gick loppet genom hela Italien och sedan genom hela Sverige. Mina favoritländer liksom.

Då var det en dröm. Då sprang jag ju marathon på tävling fortfarande och inte på träning – som man skulle kunna beskriva ”utvecklingskurvan”. Jag var inte ultralöpare.

Men nu är jag. Även om jag inte kommer stå på starten för Trans Europe Footrace 2012. Så långt har jag verkligen inte kommit i min ultralöparkarriär.

MEN.

Om det kör en gång till. 2015 kanske? Då ska jag vara med. Då får jag tre år till att träna..och bli hela 26 år ”gammal” ;)

Ja den dagen… den dagen raggar jag ihop en sjö sponsorer, säger upp mig och springer genom Europa.. och jag skämtar inte.