Så direkt efter dagens 12km blev det att hoppa i spinningskorna. Jag var sjukt taggad inför dagens spinning faktiskt, fastän jag mindes hur jobbigt det här passet var senast. Lite skräck blandad förtjusning inför 90min svett.

Sjukt taggad alltså..

Och jäklar så han manglade oss! En kort uppvärmning och sedan på’t! Det var branta backar som skulle pressas upp på max med intervaller mitt i, och andra sjukt jobbiga cykelmooves. Jag bara körde järnet rakt upp och ner, nu jävlar!

Svinjobbiga 90min men ack så givande!! Jag ska ju trots allt rulla Vätternrundans 30mil i år igen (nej jag kommer inte undan ;) för Crafts räkning så det måste göras. Sen är det så skönt att låta kroppen jobba när det klickar, oavsett om det är löpning eller cykling liksom.

Dock var det ju ingen som kunde rå på instruktören Michel som svettades värst av alla, han var ju en maskin människan! Otroligt motiverande kan jag meddela.

Efter passets jobbiga 90min var över så var det dags att kravla sig av cyklarna. Då kollar en kille lite konstigt på mig. Inte konstigt alls, inser jag i omklädningsrummet, då jag har all mascara utkletad i ansiktet. Snyggt deluxe… Och linnet hade ändrat färg också ;)

Tur att jag varit så förutseende som hade ombyte med mig. Blev ny tröja innan jag gick ut till gymmet och körde diverse styrke-& rörlighetsövningar. Helt ologiskt och okoncentrerat kan jag erkänna. Kul dock att Fanny som läser bloggen gav sig till känna, så det blev en hel del snack med henne och Melina som också var på plats. Lite regabsnack då jag och Fanny sitter i samma båt med knäont. Måtte det lösa sig för oss båda!!

Nu är jag på väg hem i ilfart (igen!) för att städa lite och laga middag till syrran som kommer över på lite kvalitetstid. Summa kardemumma 3,5h träning. Helt ok! :)