Det finns mycket att säga om min träningsfilosofi och jag lär ju knappast kunna sprätta ner det hur snabbt som helst. Men jag ska berätta hur ”grundlagen” ser ut med hjälp av en sjukt pedagogisk bild som jag har skapat (och ja, jag ser också att det ser ut som två bröst.. hehe).

För det första så anpassar jag ju träningen beroende på vad för utmaning jag har framför mig.. och veckorna inför stora tävlingar (och efter) har inte alls samma struktur. Och en struktur som passar mig behöver heller inte passa andra människor. Men hursomhelst, sedan jag kom igång på det här sättet (hösten 2010) så har jag bara gått framåt med ett grymt 2011 bakom mig. Innan har ju främst min oförmåga att vila varit mitt absolut största problem och varit den bidragande orsaken till överträning (2006) och annat elände. Men man lär sig längst med åren helt klart. Och just nu är detta mitt recept till framgång. Rätt eller fel. Nja. Jag skulle säga att det inte finns rätt och fel, men däremot finns det smart/sunt/dumt/bra/dåligt vad gäller träningsvalen.

Min huvudsakliga tanke är alltid att ”kommer detta stjälka eller hjälpa resultatet?” Om jag är sjukt hängig och omotiverad och svarar nej, ja då vilar jag. Jag är inte helt rigid vad gäller min träning. Hoppade pass hänger jag inte upp mig på, och jag får inte ångest av att det går helvete ibland. För att det är ju de ruttna passen som gör att andra pass känns guld ni vet. Och vad mer. Jo. Jag tränar för att det är jävligt roligt. Bara så ni vet ;)

I huvudsak tränar jag ju löpning, även om det har blivit rejält blandat sista halvåret. Jag kommer att klumpa ihop löpningen, spinningen, styrketräningen och annan övrig träning som ”Träning” nu när jag ska förklara.

Jag har en riktig ”landa i diket”-dag som alltid är fredagar. Jag slutar för övrigt alltid tidigare på fredagar också. Ett perfekt sätt att samla ihop sig efter arbets- och träningsveckan. Dessutom planera något roligt med en kompis (som inte tränar ?). Så är man uppladdad inför helgen.

Jag har två stycken tränings”perioder” i veckan. Tisdag-onsdag-torsdag matar jag på pass. Gärna tunga pass; helst intervallpass, distanspass och styrka av olika slag. Här kan det bli allt från 3 pass till 10… hehe beroende på dagsform/motivation/tidsåtgång/morgonpigghet osv osv. Ibland är sista torsdagspasset en svår nöt att knäcka men har sista månaderna bestått av ett funktionellt styrkepass med min favoritledare, så oavsett hur trött och seg jag är så kommer jag iväg dit. Perfekt morot. Ibland kan jag dock bli starkare ju längre veckan går och göra mina bästa pass på torsdagen. Oerhört oregelbundet faktiskt. Men summa kardemumma så är jag jäkligt mör på fredagen.

Och laddar alltså inför helgen. Förr när jag bara sprang så innebar ju helger oftast ”bara” två mastiga långpass. I bästa fall upp till 8-9mil bara på helgen, men ibland 4-5mil. Men nu är det ju lite mer varierande. Min ”plan” är alltid att försöka få in minst lika många timmar lör-sön som jag får på tis-ons-tors. Men ingenting jag är superseriös med heller alltid. Herregud, folk förväntar sig ju faktiskt att man ska komma på middagar som man blir bjuden på ;) Sedan måste jag ju kommentera att jag inte har förståelse för alla som ska vila ”på helgen” när det är då man kan träna massa sköna timmar i dagsljus… fast å andra sidan, jag är ju inte uppe halva natten och vaknar upp brusig i skallen på lördagsmorgon. Lite skillnad.

Sedan kör jag i alla fall ”mellanlandning” efter helgens alla träningstimmar med lite lätt träning på måndagen. En mjukstart på träningsveckan och lite återhämtning från helgen.

Och sedan är det på’t igen. HELT FANTASTISKT VA? 

När jag läser vad jag har skrivit så kan jag helt klart konstatera att träning är mitt liv. Haha. Fast jag hinner med att träffa kompisar, familjen, blogga, gå på event, föreläsa, tvätta, diska, laga matlådor OCH titta på tv också. Och som jag skrev innan så har vi alla olika förutsättningar. Flextider, arbetstider, barn, relationer, distans till gym och arbete med mera, och man får försöka göra det bästa av situationen för att få ihop det. Samt då också bibehålla motivationen (och orken!!) uppe vecka efter vecka. Och för övrigt har vi ju också alla ett val. Jag vill leva mitt liv med träningen i fokus. Andra vill det inte. Så det är ju bara att vi respekterar varandras val :)

Men lite såhär funkar i alla fall min träning på ”grundbasis”. Och den enda risken är att folk tycker att man är knäpp. Men jag vet att majoriteten av er därute är minst lika glad i träning som jag. Och vi är starka, sunda och njuter av livet. Vi har ju världens bästa hobby!