Gooood morgon Sverige (och övriga världen?).
Jag skulle kunna sälja min vader idag. De är tusan stenhårda av träningsvärk fortfarande från i tisdags. Inser varför dessutom.
Jo. Jag plockade ju ut sulorna ur mina Saucony A5 eftersom de är aaaaningen för små (vilket har resulterat i amputerad nagel ni vet och massa pain och kaos). De är ju redan knappt någon dämpning, och utan sulor är det ju som att springa med barfotaskor. Så mina intervaller i tisdags sprangs ju nästan barfota, vilket i 2 dagar har givit mig en herrans träningsvärk i vaderna. Inte farligt på något vis, och oftast rätt vanligt bland barfotalöpare vad jag förstått. Men det var väl inte riktigt menat för egen del ;) Får gå tillbaka till mina trotjänare Saucony A3 för stunden, A5:orna får bli vardagsskor eller något.
Men nej. Jag säljer förresten inte mina vader, trots titeln. Det var mest ett skämt. Jag rynkar oftast åt pannan när folk skriver dumma saker om sina kroppar. Och då menar jag absolut inte alla estetiska påhopp (även om detta också stör mig!!!) utan saker som ”skit-kropp” och funderingar på varför kroppen går sönder, eller ej presterar?
Nog tusan har jag velat säga upp bekantskapen med mitt knä många gånger i vår, men jag har aldrig uttryckt mig direkt negativt. Nej jag är sjukt tacksam över att ha en kropp som jag har kunnat ta med på massa äventyr, som presterar och som levererar. Man ska inte glömma bort att man bara har en maskin, och det är den man ska ha resten av livet. Lika bra att ge den de bästa förutsättningarna (och älska den som den är!).
Sedan så är ju det en work in progress att förstå sig på hur man ska ta fram det bästa ur sin maskin. Jag kom ju inte igång med styrketräningen förrän i vintras exempelvis.. så man får lära så länge man lever. Men man ska komma ihåg att vara tacksam över det man har. Vissa har ju inte ens ben, och jag har tacksamt nog fått superben. So what om knät spökar ibland. Det har ju ändå sprungit 15mil. Bland annat. Så de är inte till salu :-)
