Alltså ärligt. Varför ska man skriva på bloggen att man ska köra intervaller?? Då har man ju inget val ju ;) Och ”ute ur komfortzonen” och allt vad jag skrev. Hehe. Det är ju jobbigt Miranda…

15km/h var dagens melodi när jag trampade upp mig själv på bandet. Uppvärmning och sedan ”på dagsgörat”. En elak intervallstege stod på agendan. (För övrigt är ”Elak intervallstege” en stege som börjar tungt – blir lätt och avslutas tungt. En ”Snäll intervallstege” är tvärtom. Och för övrigt, det är Miranda-termer, knappast officiella ;)

Den elaka intervallstegen för dagen var helt enkelt 1000m – 800m – 600m – 400m – 600m – 800m – 1000m i 4min/km (eller på löpbandsspråk 15km/h). 60s ståvila.

Och som jag jobbade.

Neråt var knappast ett problem, men jag började ifrågasätta livet på väg uppåt. Haha. Och jag jobbade, jobbade och jobbade. I somras hade jag knappast lidit såhär hårt i 4tempo, men idag fick jag slita. Var tvungen att säga åt mig själv att ”4min är ingenting, du har ju gjort tävlingar som pågår i dygn ditt pucko” men det hjälpte inte. Sista intervaller på 4min var ändå längre än typ hela Ultra Trail Lago d’Orta idag (som pågick i 10h17min).

Efteråt var jag så slut som artist att jag bara kunde knäppa en sådan här ful bild, och inte ens kolla i kameran. DÅ vet vi att jag fick jobba ;)

Men jag avrundade med en drös balansövningar på Bosubollen med vikter och skakade så man hade kunnat undra om jag inte försöka dansa magdans på den där bollen…..