Tack för alla era kommentarer igår. Några rörde mig enormt… haha.. ärligt. Ni får inte boosta mitt ego så mycket :-)

På tal om coaching och framsteg. Jag tänker mycket på det där med att vi alla är på olika nivåer, och vill olika saker. På hur man ska komma ihåg att uppskatta även de små framstegen. Oavsett vad de är. Och att om man jobbar för det så kommer det.

Sedan så kommer det alltid komma perioder i livet som allt bara inte går framåt, men man får väl tänka att träningen är lite som bostadsmarknaden i Stockholm. Det brukar på sikt alltid gå upp ;)

På tal om framsteg. Just nu är jag inte fullt fokuserad på min egen tränings framsteg. Kommer skärpa till mig på sikt här på våren, men träningen fortgår rätt bra ändå. Förutom Sibylla-incidenten har jag inte varit sjuk på en halv evighet, och ej heller skadad eller haft något annat som förhindrat min träning. Så jag har kunnat träna på kontinuerligt i flera månaders tid. Kommer vara bra i vår!

Istället fokuserar jag på framstegen med TNT just nu. Att anmälningarna till Trailpaketet skuttar in på mailen, och att knyta spännande kontakter inför häftiga framtida projekt. För att inte tala om att bli intervjuad.. hehe det är ju rolig vardagslyx. Och jag försöker verkligen göra som jag säger. Försöker uppskatta de-små-framstegen. Inte bara köra duracall upp och ner. Jag har så mycket att vara tacksam och glad över att jag tametusan bör se till att uppskatta det just i detta nuet ;)

Jag är dålig på allt vad heter mindfullness ellervaddetnuär… men det kanske är sådant jag menar. Uppskatta nuläge liksom. Det är så enkelt att bara vilja ha mer och mer och mer. Och visst. Drivkraft är bra skit. Det tar oss upp ur sängen på morgonen. Men det ska inte hetsa oss framåt jämt. Försöker se allt bra på gång innan jag siktar på nästa steg. Försöker :-)

Så om du precis gjort distansrekord eller liknande. NJUT damn it. Några dagars jag-är-bäst-och-uppskattar-mitt-fantastiska-framsteg och sedan titta på nästa mål….