Liten Miranda

Iförd röd rosett och med syrran precis steget framför mig. Absolut första löptävlingen. Rissne runt? Eller vad det nu hette. Minns i alla fall när man fick springa. Minns dock inte om jag tyckte det var kul? På mellanstadiet och högstadiet däremot, då hade vi Rissne-OS. Man tävlade i allt från längdhopp till kula, stövelkast och fotbollsstraffar. Och ”Maraton” förstås. Den absolut tråkigaste grenen.. för att då var man tvungen att springa SÅÅÅÅÅÅ långt.. hahaha.. Jag var ju så lat. 60m var tillräckligt :)

Men men. Det var ju på den tiden. Sedan dess har man sprungit några mil. Just nu försöker jag ta tag i kragen på mig själv och försöka att INTE springa 6 av 7 dagar. Det blir lätt så ibland. Speciellt när jag kör militärträning; jag menar, visst det är inget regelrätt löppass, men det brukar inkludera löpning. Behöver vara klokare än att hamra 6 av 7 dagar på knäna. Inte för att jag har något ont överhuvudtaget egentligen, mest bara för att jag måste komma igång med att vara proaktiv också. Just nu är det liksom lite för roligt och enkelt att springa… :) Kom igen nu snön så jag kan bli skidåkare!!! (Eller försöka iaf..)