Järnmannen!

Ni vet januariutmaningen som startade 1:a januari. Som jag var för trött/sliten för att slutföra hela vägen, dessutom med knä-känningar i leken.? Som handlade om att träna flest antal minuter under januari månad. Som en extra boost.

Jo. Det har ju pågått storartat mellan Suss, Alex och Thomas. Vi har varit dåliga på att uppdatera siffror på våra bloggar, så jag tror att det kan ha varit svårt att hänga med i tävlingen. Jag har själv känt att ”jag inte är med i leken” så jag har låtit tävlingen vara mestadels. Varit publik och hejat på dem.

Knappast går det väl att undvika när man haft en Järnman som tränar var och varannan minut. Som igår när jag kom hem till honom för att ge honom lite pepp de absolut sista timmarna. När jag dök upp klockan 21 så satt han på trainern. Och det gjorde han konstant fram till klockan tolv då tävlingen avslutades! Haha.. så jag matade honom med pizzabitar och godis. Snäll flickvän va?

..och då ska ni få veta hur han började ”dagen”. Igår natt när vi sagt godnatt vid halv tolv så laddade han mentalt. Han skulle nämligen ut och springa. Kvart över tolv på natten! Långt!

Jag hade gärna hängt på förstås, men diverse åkommor (typ att jag gillar sömn + knät) gjorde att han fick sticka ut själv i minusgraderna och AVVERKA 45KM!

Så när jag gick upp för spinning så låg han i själva verket inte och sov. Nej då kom han hem!

Hahahaha….. Så jag antar att Alex är en värdig vinnare som verkligen gör allt! Men Suss var verkligen inte långt därefter, hon har varit helt osannolik med sin träning! Plockat fram 9h-dagar ur rock-ärmen och typ stigit upp halv fem varje dag hela månaden känns det som. Och Thomas har också förbluffat med sin Terminator-träning. Upp, utföra, äta och sova.. om och om och om igen.

Alex på trainern fortfarande runt halv tolv.

Jag har följt dem alla med fascination, tänk så mycket träning man kan plocka fram bara man är motiverad nog! Jag är förstås lite avundsjuk, nog tusan hade även en Duracell velat vara med i matchen och verkligen fått ge allt. ”Men det var inte min tid” eller vad man nu ska säga. Jag hade ju ocksås om plan att helt enkelt springa ihop alla mina sista timmar den sista helgen. Typ ett dygn ;) Men men.. det får bli en annan galen dag.

Så det är med all respekt jag titta på siffrorna mina grymma vänner har presterat. Helvete vilka siffror! 6935 min på 31 dagar. När man dessutom arbetar. De andra också! Det ser ju mer ut som att de åkt på träningsläger?

Jag som tycker jag har tränat ganska mycket ändå är ju en piss i Mississippi i jämförelse.

Fantastiskt bra jobbat.

Galet bra. Samtliga tre.

Vad tar vi med oss? Jo. Att man kan. Man har mer att ge.