Alltså egentligen är det otroligt. Jag kan springa in på 43.37 rätt nöjd igår, utan vare sig något större glädjefnatt eller någon större besvikelse. Jag är nöjd. Jag är nöjd med att säsongen är över. 2010 har givit mig mer än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. Jag insåg det igår.
Hässelbyloppet 2009. Jag hade precis kommit igång med löpningen igen. Var glad att jag kunde springa 1mil och tycka om det. Anmälde mig till Hässelbyloppet för att jag av någon slump var hemma i Stockholm (bodde i Italien då). Hade klätt mig för varmt och var inte så superladdad. Gav allt jag hade och led. Förbannade mildistans. Klankade ner på mig själv – jag som hade ett pers på 42.48! Pallade inte ens 5-tempo! Kom runt på 50.56. ”Aja”. Skulle ju ändå få med mig det där 42.48resultatet i graven, resonerade jag.
Men tänk att det ska jag inte! OKEJ, jag persade inte igår, jag var aldrig nere under 42.48 – men – jag satsade i alla fall mot det. Mitt i säsongen tror jag dessutom att jag hade kunnat knipa det, om jag bara inte hade kört de där tre tävlingarna inom loppet av en vecka (Månkabo Marathon, Iformloppet och Midnattsloppet) och maxat allihopa – ja ni hör ju själva hur det låter. Till mitt försvar har jag åtminstone lärt mig något.
Hur som. Jag är fullkomligt nöjd med 43.37. Jag är nöjd över att ens kunna FÖRSÖKA ta perset. Det är såklart det hade varit en dröm att ta perset, med tanke på att det kändes OMÖJLIGT för ett år sedan. Men det är okej, vi tar det när det kommer. Jag har ju i alla fall lyckas med så mycket under det här året att det banne mig inte är sant. Det där Hässelbyloppet på 51min som jag gjorde i Oktober 2009, det var brutalt jobbigt. 6månader senare sprang jag samma tempo – fast i 42,2km!! Och njöt! Då pulviserade jag mitt marathonresultat och fick finfina tiden 3.35.
Så vad vill jag med texten?
Jo jag vill bara komma ihåg vilken fucking säsong jag ändå har haft. Hösten 2009 började jag springa igen. Började! När jag sprang det där Hässelbyloppet förra året hade jag ingen aning om hur 2010 skulle te sig. Jag hade ALDRIG trott att det som skett skulle ske. Det var för mig bortom rim och rison. Springa 71km? Springa över 40km vid över 10tillfällen? Springa Lidingöloppet på 2.34? NEJ. Då trodde jag väl att jag maximalt skulle ta mig under 50min på milen igen…
Så jävlar vad det har hänt grejer.
Ett år. Herregud. Tänk vad man kan åstadkomma på ett år. En stor livsförändring. Till det bättre.
Tänk vilken förändring jag har gjort.. och tänk vilken förändring du kan göra!
Blir så glad när jag tänker på det. Finfina år 2010.
Kul att ni har hängt med gott folk!
Undra vad som händer 2011?
Vad som än händer 2011 så tror jag det kommer bli en spännande resa att följa.
Grattis till ett spektakulärt år!
Man är ju aldrig så sugen på ett ny säsong som när den precis genomförda är guldskimrande. Bra jobbat!
Skön inställning Miranda! Du har haft ett fint år och jag tycker du ska känna dig grymt nöjd (vilket du ju tycks göra!)
Ja, vilka framsteg du gjort! Det är ju helt galet att du sprungit 7 mil på en dag. Snacka om pannben! :)
Och man lär sig av sina misstag, du kanske inte kommer köra tre tävlingar på en vecka igen? ;)
Jag är rätt nöjd också, jag har kapat mitt mil-PB med 11 minuter på ett år. Återstår att se om det går att fortsätta fina utveckling framöver, isf är jag sub40 2013. Hahahahah. Fast jag har förstått att ju bättre man blir, desto långsammare går förbättringarna.
Imponerande, men jag är övertygad om att du raderat ditt pers i går om du bara hade gjort ca 2 km uppvärmning. Även om du är van vid långa pass och lopp så förbrukade du, för den snabba löpningen, viktig energi på den där 11 km uppvärmningen.
Sedan inser jag att du gjorde så för att du ville och jag har alltid stor respekt för folk som kör på känsla och bara gör som de vill. Men jag tror helt klart att du hade kunnat springa rejält mycket snabbare med mer glykogen kvar i benen.
Hur som helst en väldigt bra säsong!
Grymt! Perset slår du lätt nästa år då =) Lättare för såna som mig som inte har något gammalt pers att slå…