Det är egentligen svårt att formulera med ord hur OTROLIGT SKOJ jag hade den här helgen. Det verkar vara ömsesidigt bland deltagarna då facebook-gruppen fylls upp av superlativ. FANTASTISKT!!

Men det var på något vis något utöver det vanliga? Jag vet inte riktigt hur, men det var på TOPP i alla avseenden. Stor lycka med andra ord :-)

Det började fantastiskt redan på morgonen när molnen började lätta och solen dök upp. Grabbarna grus; Järnmännen, demonstrerade lyckan med att härma en bloggpose jag är ”känd” för att göra…

Redo att ta oss an detta fina Sommartåg lördag morgon vid färjan på Visingsö. Järnmannen, Duracellen, Sommartågsmamman Suss och Thomas (som ser bister ut på bilden men som snart skulle skutta av lycka ;)

Vi tog oss mot Gränna med det gäng som redan craschat på Persgården en natt, för att möta upp hela deltagargänget borta i Jönköping. Med på färjan var min Super-SnyggMia (fast hon ogillar det nicknamet, men jag tycker det beskriver henne oerhört bra….).

Lycka är att möta alla dessa 35 personer med strålande leenden denna fina lördagsmorgon. I färgglada löparlinnen, med energin på topp och entusiasmen sprakar :-D hur kan man INTE leva på sådan energi länge?!

Jag och Suss tog lite ton och förmedlade lite regler, min världsbästa Suss hade verkligen koll på allt. Hon är bäst hon, hon är bara bäst. Längtar såklart även efter vårt ”egna” äventyr mellan 7-13 augusti när vi avverkar 300km. Men det blir en helt annan historia, först skulle Sommartåget köras !

Snart kom vi iväg och snacket drogs igång. Jag hade pigga ben och pratade en bra stund med Sandra där i början. Det var det som var så häftigt med tåget; att vi hade löpare av alla kaliber men ändå kunde alla vara med och dela på upplevelsen. Löpare som ännu ej avverkat ett halvmarathon och löpare som är bäst i Sverige på 100 miles (161KM). HÄRLIGT!

..och av bara farten hade en mil avverkats och vi tog en liten vattenpaus. Vi hade en följebil med oss som kördes av Suss’ pappa, sicken service! Toppen att slippa kånka på energi och annat. Dessutom gav det alla chansen att verkligen pusha sina limits lite extra.

I bilen satt även får toppenfotograf Elisabeth som fotade oss från många håll och kanter när vi gjorde Vättern osäker ;)

John och Madde i täten på denna bild bjöd på stora leenden hela dagen och gav mig massor med energi. Ni är toppen kära vänner och det var en fröjd att ha med er :-)

Inan jag visste ordet av så var vi framme vid gulliga Kaffe & Kackel för vårt planerade fikastopp. Här hade vi en stund att sitta ner och avnjuta härliga frallor och kaffe. Även coca-cola (!!) som smakade så gott i den fantastiska hettan (eftersom jag älskar att springa i hetta). Jag lade för övrigt inte en sekund extra att tänka på mitt eget tåg då kroppen svarade precis som vanligt den senaste månaden – fantastiskt bra! Jag stannade och fotade; sprang i kapp och la på någon spurt i 4fart, utmannde Danne på backintervaller, osv osv. Kroppen bara körde; och bara det är värt allt i världen. Maskinen är med mig!

Även Thomas var tvungen att demonstrera hur trevligt han minsann tyckte att det var; även här med en berömd ”Duracell-pose”. Haha!

Bäst att visa honom hur man gör på riktigt, eller hur gott folk?!

Tåget tuffade vidare och vi hade precis marginal för att hinna med vår färja borta i Gränna. Snicksnackandet fortsatte och jag pratade en god stund med FANTASTISKA Marie vars leende lyfte hela tåget. Hon hade tidigare ”bara” avverkat 26km och skulle komma att skutta hela vägen fram idag – på lätta ben! Jippi! Sedan så sa hon så fina ord om mig och bloggen att mitt ego skulle klara sig under en bra tid framöver.. ;) Tack Marie, må vi springa många fler mil ihop!

Danne ser lite nöjd ut här; men jag är rätt säker på att det var jag som vann den där backintervallen??

 

Vår fantastiska miljö gjorde det hela om än ännu bättre och trots att det är mer uppför än nerför tuffade vårt tåg på med god fart och god anda. Utan något vidare hade tåget anlänt till Ölmstad och glass-stopp efter ca 28km.

Nu hade vi marginal till färjan, om än ganska minimal. TRODDE VI. Vad vi (på något sätt) hade missat var att det inte var 10km till Gränna från Ölmstad – utan 12km. Det var totalt 40km till färjeläget och INTE 38km. Kritiska kilometer kan jag meddela!

Skoj hade vi dock ett bra tag till och körde på vårt beskedliga 6tempo. Alla verkade på topp. Snart närmade vi oss Gränna. Men jag tyckte det blev lite väl tajt om tid snart; och klockan tickade lite väl fort och visst var vi fortfarande lite väl långt bort från färjeläget??

Strax efter kl tre (färjan gick kvart över) kom jag och Suss överens om att jag skulle satsa på att försöka hindra färjan från att åka utan oss. Sagt och gjort – FARTÖKNING. Med mig fick jag grymma Erica (min kompis som gjort 3.12 på maran :-) och Pontus (som hade hört om Sommartåget på radio dagen innan och dykit upp – älskar spontana människor!) och vi körde stenhårt. Vi gick från 6fart till att avverka följande kilometer ner till färjan på 5.02 – 4.40 – 4.13 och sedan sista sträckan ner i sub4fart innan vi kom fram. Ja, det var då bra mycket längre än förväntat.

Hela tåget fick lägga på en fartökning (ca 5fart) och det kändes väl inte speciellt bra ur organisationssynpunkt, men våra kära deltagare meddelade att det var rätt skoj. Haha lite action i tåget ;-) Jag lyckades i alla fall hålla färjan de extra 3-4minutrarna vi behövde. Yes!!

..och efter en välbehövlig drickpaus på färjan kom vi snart över till ön och alla tappra deltagare hade 40km (!) i benen. Woho! Några tackade för sig och några anslöt på ön. Tåget var fortfarande starkt och vi var fortfarande en hel drös med folk!

Johns fötter hade börjat göra ont efter 40km i fivefingers, men han var fast besluten att avverka hela distansen som skulle komma att bli distansrekord :-) Grymt John!

Ön bjuder på mysig skog, härliga vyer, lantlig känsla, fräsch luft och lugn natur. Den är fantastisk: Visingsö. Vad bortskämd jag har blivit nu med en sådan god vän med en gård på ön. Känns lyxigt ! Susannes älskade Persgården skulle såklart även visas upp för deltagarna. Där de flesta även skulle komma att sova över, på ”Pensionat Persgården”.

Strålande Marie (som satte de mest extrema distansrekordet!) med sambon Henric som slöt upp på ön och bidrog med energi till tåget!

Hos vissa hade värmen tagit ut sin rätt mer än hos andra. Jag själv kände mig på topp och led inte av värmen, men grabbarna grus hade blivit lite slitna. En skön bild när de vilade en sekund extra på gården innan vi började springa igen.

Jag log då från start till mål igår. Det är svårt att förklara men det var bara himla, fantastiskt skoj igår. Även sista 12km från Persgården när alla började bli lite trötta så gick det ändå enkelt. Vi tuffade på i precis samma tempo som tidigare och de flesta var starka. Några valde att gå av vid 45km, men även det är ju en PRESTATION. Andra var vi som fortsatte fram och njöt av den härliga naturen. Jag bar smilade upp och snackade på (och längtade efter den där coca-colan som skulle bli så himla god när vi kom fram).

.. och snart hade vi utmanat oss, värmen och inspirerat många andra – och tuffat våra FINFINA 55km! Framme på Visingsö Hotell & Konferens och med massor, massor, med kilometer i benen!

WEEEEHOOOOO!!!!

Jag kände mig så stolt på något vis; som en liten hönsmamma även jag; vi hade anordnat ett fantastiskt tåg! Och så var det inte över än, heller!

Mina ben var dessutom pigga nog att springa en bra stund till som jag ser som ett grymt formkvitto och tar med mig, och njuter av.

Endorfinhöga bunten duschade och bytte om (här hade följebilen lämnat våra grejer) och snart hade vi duschat bort saltet och svetten. Nu var vi fräscha nog för middagsbuffe och dans!

 

 

En mycket god middag (för middag blir väl aldrig så god som efter 55km?) och många skratt bjöd kvällen på. Jag hade väl mer ont i magmusklerna efter alla skratt (tack Thomas) än vad benen värkte – för de var precis som vanligt. Tjoho! :-) Snart begav vi oss även till Visingsö Värdshus där det bjöds på DJ och en härlig blandning låtar.

Var man hittade mig?

På dansgolvet, på dansgolvet och åter på dansgolvet.

Vårt härliga tåg avslutades med att alla körde ”Waka waka” på dansgolvet med stora leenden. En ganska härlig avslutning kan jag meddela; waka waka, kära vänner; waka waka.

.. men  med allt fantastiskt finns det en baksida – det tar slut! Men men, det fina är att det går FLER TÅG. Ett tåg redan i december; Luciatåget, om ingenting händer tidigare än så.

Ett STORT TACK till alla ni som var med och bidrog till att Sommartåget 2011 blev ett SUPERSommartåg. Jag ler bara jag tänker på det; vilken start på semestern; vilken helg!

Ni är bäst; och löpning och vänner är livet :-)