Energin är här till fullo. Saker och ting funkar. Benen är fräscha trots gårdagens sub20. Livet leker.

Är ute på upptåg och har lämnat jobbet redan. Är ni laddade inför marathon ni andra? Här finns lite motivationstips och nedan ser ni hur det hade sett ut för mig.

Om jag hade satsat på Stockholm Marathon hade jag gjort följande:

• Ätit samma mat som alltid, men extra mycket framförallt torsdag och fredag. Gärna extra kolhydrater så jag har glykogenet på max på lördagen.
• Haft med mig 2 stycken 3portioners gel. Klunka gel hade jag börjat med redan efter 5km, och fortsatt vid varje 5km-intervall.
• Jag hade druckit extra mycket två dagar inför loppet. Dragit i mig lite resorb i förebyggande syfte om jag visste att det skulle bli riktigt varmt.
• Laddat mp3-spelaren som en maniac. Likaså GPS-klockan. Raderat historiken i GPS-klockan så inte den blev full under loppet (katastrof liksom!).
• Jag hade kört ett snabbare pass på tisdag kväll. Intervaller eller snabbdistans. God känsla men inte på max. Vilat onsdag och sedan kört en lättare jogg på torsdagen. Jogga bort nervositeten och spänningen. Jag hade undvikit alternativ träning i veckan, definitivt all typ av bålstyrka och benstyrka de sista dagarna.
• Jag hade sett till att ha tävlingskläderna redo på fredag kväll. Likaså nummerlappen, nålarna och chipet på plats. Jag hade använt skor jag kört i förut, och likaså kläder som jag tränat i förut.
• Jag hade kört i korta tajts, linne och kompressionsstrumpor – oavsett väder.
• Jag hade smörjt in fötterna med vaselin innan start. Likaså armhålorna och mellan låren.
• Jag hade messat ”Jag kan, jag kan, jag kan, jag kan” så snart Stockholm Marathon dök upp i skallen veckan innan.
• Fredagen hade jag ätit extra mycket och lagt mig extra tidigt. Jag hade dock sannolikt inte kunnat somna, men jag hade nog försökt i flera timmar och blivit jävligt frustrerad av att det inte gick.. och vid 02 hade ångesten kommit över mig haha…
• Jag hade gått upp i god tid på morgonen. Fifflat med grejerna. Sminkat mig för länge. Ätit frukost för länge. Rusat iväg mot tunnelbanan till slut. Insett att jag ändå hade massa tid på Östermalms IP med kompisarna. Pratat iväg all den tiden och sedan stressat in överdragningsgrejerna på rätt plats och ställt mig i bajamajakön. Här slår sedan stresspåslaget på max när jag inser att det är 13 före mig i kön och jag måste värma upp?? Samma visa varje gång…
• Jag hinner på toa och uppvärmningen består mest bara i att kuta upp till startfållan och några snabba rusher och skuttande på plats. Nervositet i magen.
• Står i startfållan. Lite magknip. Svettigt. Bara långa män runtom. Hälsar på de jag känner igen. Känner mig cool. Känner mig nervös. Känner mig liten. Känner mig stor. Känner mig förvirrad. Känner mig ifrågasättande. Känner mig stark. Känner mig iform. Känner mig ur form. Känner min form, har jag en form? Vad är form? Hur blir man i form? Osv.

*START****

..och så iväg. Klick, klick, klick när alla tretton tusen klockor går igång.

• Tunga tunga, tunga steg. Ändå häftig känsla när hela startfältet flyger fram. Tunga steg. Cementdojorna på första biten innan man kommer in i känslan. Snart så. Snart så….. Nu kör vi benen, kom igen…

Stockholm Marathon alltså….

….Here we go!!!!!! :-)