God måndagsmorgon kära människor som läser bloggen! ;-)

Alltså det var en ganska sliten Miranda som vaknade idag. Trevligt värre. Jag är verkligen inte den som ogillar det, nej jag gillar känslan av att ha ”gjort något”. Att vara trött på måndagar är liksom lite standard för mig, efter roliga härliga helger. Oftast blir måndagar därmed ladda-om-dagar och får gå i ganska lugnt tempo.

Veckan som gick kan man väl säga gick över förväntan. Visst, den uppenbara formtoppen kom en vecka försent…(?), men så blire ibland när uppladdningen inte är optimal. Jag gläds dock åt ruskigt pigga ben, 76km med noll knä-problem samt en nytändning inför Berlin Marathon!

Jag känner mig ärligt lite taggad inför 42km asfalt nu. Det finns ju tusan lite snabbhet i benen!

Om en månad är det dags, och innan dess är det en hel del andra skojigheter i kalendern. Jag kommer lägga upp träningen med lite mindre distans, mer styrka, hårda intervaller och en hel del snabbdistans på tävlingar. Terräng varvat med tartan varvat med lite asfalt. Let’s do this!