Nej, inte jag förstås! Men bloggen! Hela natten låg den nere pga strul med wehotellet. Kaos kaos. Är det sunt att erkänna att det gav viss ångest? Haha. Jag och min blogg liksom.
Hur orkar du blogga så mycket? Det är en standardfråga.
Men vet ni. Det kan nog låta helt crazy MEN det mesta jag gör idag; dvs de flesta jag träffar, och de mesta möjligheter som skapats i mitt liv iform av coaching, föreläsningar och roliga event – har en liten härkomst ur bloggen!
Det låter förstås HELT CRAZY men det är sant. Alla mina bästa vänner har jag någonstans träffats via ett långpass/löpevent som jag själv arrangerat eller någon annan arrat – fast ändå något jag fått nys om via social media/nätet.
Jag vet. Det är lite galet. Men när jag flyttade hem från Italien årsskiftet 2009/2010 kände jag inte en enda löpare. Jag sprang min lilla mil själv. Idag har jag ett sjuhelsickes löparnätverk (javisst, jag hävdar att det kan vara ett av de största icke-elit/kändis-löparnätverken) och det är just för att jag har levt löpning så intensivt de senaste tre åren. Min värld har cirkulerats kring löpning, löpevent, löparbloggande, löparresor, löpartävlingar osv. Och allt med härkomst ur bloggen. Där gick starten liksom, och resten har bara följt med.
”Bloggar alla löpare?” var det någon som undrade på funbeat. Haha. Man kan nästan tro det. Det finns ju löparbloggar överallt :-) Och det är superkul! Men när jag började skriva om min löpning för 3 år sedan, nej då var det inte så många som bloggade om löpning. En hel del skrev om sin träning, men jag upplevde ändå att det var väldigt få löparbloggar. Det var kul. Det gav min blogg en skjuts. Och sedan har jag jobbat stenhårt för att bibehålla den. Jag älskar ju att blogga och alla vänner, möjligheter och inspiration det ger mig. Keeeep going strong liksom.
Fast satan vad mycket enklare det är nu när man har wordpress i mobilen ;-)
