Det finns ingen tävling jag har lyssnat och pratat om så mycket, som just Ironman Kalmar. Den går av stapeln på lördag. Jag kommer dock inte vara på plats. 3850m simning, 18 mil cykling och 42,2km löpning. En redig utmaning!

Några av mina bästa vänner; Suss, Thomas och Alex kommer köra.

Det är just dessa tre vars tränande och tävlande jag har följt. Dag ut och dag in, i en halv evighet. Jag har gjort några försök att hänga på lite simning och cykling, kört lite triathlon, diskuterat lite struthjälmar och sett ett antal Ironmanfilmer. Jag har aldrig varit lika involverad som dem, men jag har ändå (i många månader) pratat om just AJJJRÅNMÄÄN KALMAR. Det stundande kraftprovet.

Jag har ju gått min egen väg med min bergsfanatism, men det är såklart man ibland får för sig att dra på sig en kroppsstrumpa och rulla lite olika grenar. Man kan ju inte låta bli att bli lite inspirerad förstås.

Så när jag drar på mig superwoman-dräkten och springer Norrköpings Stadslopp på lördag så är de i full gång. Jag kommer tänka på dem och hoppas, hoppas, hoppas! Fast man behöver inte hoppas, de kommer regera. KÖR HÅRT NU!

Bergsgeten och triatleterna.