Jajamensan. Minst sagt.

När man roar sig med att kuta snabbt på träning och sedan tävla en herrans massa, ja – då ryker ju mängden i träningen. Eftersom jag är en sådan träningsfanatiker så känner jag inte igen mig själv. Så många vilodagar inför och efter tävlingar. Utebliven kontinuitet. Få timmar.

Jag älskar ju mängd egentligen. Massor. Mycket. Himla mycket.

Men det finns ju fördelar med tävlingar också. Det är jätteskoj när man känner sig i form. Jag har ju gjort riktigt bra tider, och kan gott vara nöjd med alla tävlingar jag kastat mig på de senaste veckorna. Men det har varit många. Längtar efter rejäla träningstimmar nu istället. Längtar efter lugnet, mängden och kontinuiteten. Inte för att jag klagar. Samtliga tävlar har varit roliga (Active Challenge, SpringCross, Kungsholmen Runt, Kolmårdstrailen, Väsby Duathlon, Milspåret och Vårruset) och det har varit gött att äntligen få sätta nya PBn på milen och halvmaran. Det är stor lycka!

Juni kommer innebära några tävlingar till, men inte lika mycket alls. Vätternrundan exempelvis, den lilla 30milaturen på hojen. Jag som knappt har kunnat cykla på 3 veckor pga mitt skavsår! Shittt, det är nu man ska börja bli nervös på riktigt va? Hoppas, hoppas, kunna ta mig ut på lite turer från start nästa vecka. Inte för att det är så himla mycket mer tid att träna till den 16 juni direkt. Må gud vara med mig liksom ;)

Sedan är det främst lite terrängtävlingar som gäller. Kommer köra Xtremen och Stockholm Trail i juni. Men jag ska erkänna att en till miltävling plockar på min uppmärksamhet. Otroligt mycket faktiskt. Vill sänka 42.06. Har alldeles för dåligt med tålamod just nu.. .vill sänka den nu nu nu.. .;) Sub42, sub42… För i juli så är det dött på tävlingsfronten (med all rätt, man måste ju vila också) och frågan är alltså om en till miltävling ska avverkas innan dess. We will see..

Ja. Som ni hör så har jag helt glömt bort att det är Stockholm Marathon i helgen nästan.. otroligt men sant. Underns tid är inte förbi…? ;)