Det är dags för en klassisk årlig summering av året som varit. På något vis är det lite vackert att knyta ihop säcken innan man skuttar vidare på ”nästa säck”. Mest roligt för mig att skriva och läsa.. men men, för den som har en stund över? Egentligen är det för mig helt oförståeligt hur 2013 blev bättre än förra året, eftersom jag trodde förra året var det optimala? Liksom jag trodde året innan det… haha. Men jag får väl tacka min lyckliga stjärna då jag uppenbarligen får leva livet i en hyfsat uppåtgående spiral.

Men det sagt så ska jag också nämna att livet inte alltid har varit en dans på rosor det här året. Det har varit fantastiskt på så många vis att jag egentligen inte kommer kunna förmedla det med ord, och jag har fått uppleva mer än jag trodde möjligt på så kort tid. Jag har varit med och lanserat ett eventbolag som har fått en fantastisk start och jag känner generellt sett att många saker verkligen gått min väg. MEN. Gudarna ska veta att ingenting kommer gratis; jag har aldrig varit så trött som jag har varit ibland under det här året. Ibland har jag slitits med att inte räcka till i alla lägen. Jag har tagit större risker. Jag har konfronterat människor. Jag har utmanat mig själv. Det har skapat en starkare Miranda. Jag tror verkligen att jag har vuxit på alla fronter det här året; jag har utvecklats och jag har skapat ett starkare pannben. Jag har varit nervös som aldrig förr. Och lyckligare än aldrig förr. Jag har blivit mer och mer den person jag vill vara :) Såklart med hjälp av oehört många fina människor runtomkring mig som lyfter mig..

Januari

Jag började med att konstatera att det är år 2013 det händer (liksom jag brukar göra alla år;). Jag blev med bolag och vi lanserade Team Nordic Trail. Kändes mäktigt, stort och nervöst på samma gång. Fick in en första 40km’are i solen med vänner. Bloggen fyllde 4 år. Springer reflexlöpning och har mäktiga planer för årets upplevelser! Blandar löpning med styrka, spinning och militärträning. Vi kickar igång Salomon Trail Tour. Jobbar som coach också och försöker få balans i mitt nya obalanserade liv :)

Februari

TNT lanserar Frankrike-resa som blir slutsåld diekt. Jag skriver om inspiration. Vi anordnar bästa fredagsmyset i form av TNT-träningsreflexlöpning med 90 löpare. Vi löpcoachutbildar våra ledare på TNT. Börjar vänja mig (?) vid att synas lite i media, och som löparprofil. Gör maxpuls – och tröskeltest som en ”Vältränad Doldis”. Träningsmängden är hyfsat stor igen; jag blandat återigen löpning med spinning, styrka och militärträning. Syns i IFORM.

Mars

FÖRSTA TNT-TISDAGEN ÄR HÄR!! Så nervös har jag ALDRIG varit tidigare i mitt liv. Sjukt coolt. Som jag hade väntat!! Dagen därpå är jag på Mallis. Mitt nya snabba-vändningar-liv är här! Syns i uppslag i Sportguiden. Snölångpass på upplandsleden. Syns väldigt mycket i Outside Träning, både framsida och helsida. Och helsida i Fitness Lifestyle, och jag kan definitivt titulera mig som uber-linslus..

April

Ska avstå att springa, men kan inte låta bli, blir en light variant av Ursvik Ultra light. Blir sedan så sjukt influensasjuk och sängliggande till precis dagen innan avresa till Mallis. Det var verkligen på håret. Men det blir en fantastisk resa som löpcoach på Mallorca med ett härligt gäng! TNT uppmärksammas i Östermalmsnytt. Tuggarns Trail går av stapeln.

Maj

Diskussionerna haglade på Funbeat huruvida jag var en doldis. Jag föreläste på trailkväll i Norrköping och medverkade med favoritplatserna i Runners World. Vi hade orienteringsspecial på TNT och sedan gick färden till Falkenberg och föreläsning och provlöpning av tour-banan. Hämtade upp Skogsbullen och mötte upp sköna lirare i Mölle, först ut var mörkerloppet Dark Side i Kullaberg! Vi hann med fotografering innan det var dags för Kullamannen Ultra 50km, en härlig upplevelse! Dagen därpå var det beachlopp i Falkenberg och Mirre-on-tour hade börjat på allvar. TNT-tröjorna kom äntligen och det var dags att packa in sig direkt i bilen för färd till Edsådalen. TNTs första stora trailläger blev en succé i stekande värme, vackra fjäll och med fantastiska människor! Känslan var överväldigande dag 1 och ihållande även nästa dag och sedan en mäktig söndagsavslutning. Det lägret har, och kommer jag, att leva på länge än. Endorfinruset var ett faktum och fjällen bidrog förstås. Efter en kort hemvända drog jag till Visingsö och Gränna, sedan var det dags för Kolmårdstrailen i solskenet. Innan jag stack och hämtade nummerlappen till det-där-stora-asfaltsloppet….

Juni

Jag sprang Stockholm Marathon med min blyga framtoning som vanligt.. höhö, hamnade i Expressen och firade söndagen på tour-loppet i Falun. TNT provsprang Sthlmtrail-banan och sedan körde jag direkt till Kristanstad och föreläste och dagen därpå var det lopp för hela slanten. Jag mellanlandade hos Marie innan jag befann mig på löparfest i Skatås med traillöparvänner igen! Energin tycktes aldrig försvinna, och jag hade ett sjukt dygn med Hanna och Per när vi röjde på Liseberg som 12åringar, sov i en buss och skuttade runt i Skatås en hel dag extra. Hahaha… Innan jag kom hem till slut så röjde vi vidare i Kolmården med Mattias.. man måste vara älska sommar. Här någonstans under året var jag väldigt överväldigad av allt roligt jag fick uppleva, och jag minns hur jag kände mig oändligt tacksam. Energin försvann aldrig och dagarna tycktes oändligt roliga. Sedan ska gudarna veta att jag jobbade hårt också, även om det kanske inte direkt märktes på blogg och facebook.. för att rätt vad det var så var jag hemma i Jämtland igen, upp på Renfjället, Skutan och en helt magisk dag runt Vallbo och Pyramiderna. Hem och skutta höjdmeter i Hammarbybacken direkt därpå, också mycket roligt.. innan det blev en spontan vända uppåt norr och Jämtlandsfjället igen.. älska Helags och coolt midsommarfirande.. Jag hamnade i Outside som fjälllöparnörd (no shit Sherlock?!) innan vi körde sommaravslutning på TNT.. och innan juni var avklarad blev det stor trailfest i Stockholm med Sthlm Trail.

Juli

Några dagar senare var jag på plats bland mäktiga berg igen. TNT var på plats i Frankrike med en toppengrupp. Vi drog på äventyr och sprang det otroliga loppet Kilian Classik. Jag (som fokuserade på alla deltagares lopp) förvånade mig själv med nytt PB, en 5eplats och en superdag. Det blev en grym resa som jag längtar efter till nästa år igen. Några dagars arbete och vila för benen innan jag och Roxen drog på äventyrsdygn på Holavedsleden. Mycket häftigt avlöste varandra. Jag använde alla energiresurser.. blev t.o.m. en sommarpaus på bloggen då jag bara behövde stänga av tankar och livet för en stund. Fasiken, man är ju inte mer än människa liksom. Livet var non-stop då jag arbetade på vardagarna och for land och rike runt på helgerna. Helt magiskt, men det tog lite på krafterna också :) Någon dag senare var jag back-in-the-game och det var dags för Sommartåget! Som också hamnade i tidningen. Dagen därpå var jag i Köpenhamn på kombinerad systerdejt och fotografering för IFORM. Här någonstans lanserade vi att TNT börjar med löpargrupper i Malmö, Göteborg, Östersund och Norrköping. Mäktigt :) Framme i Åre igen där solen alltid strålar. Sedan en galen helg med 47km härlig fjällöpning längst med Jämtlandstriangeln, en 25årig födelsedag med utgång hela natten OCH en vända uppför Skutan som avrundning på söndagen. Sedan var det då dags för min ”semester” eller hur man ska se det. Jag behövde ett litet lugn runtomkring mig för några dagar, bruset vara ganska enormt för stunden. Stack iväg på eget äventyr runt Sylarna...

Aug

..och avslutade med Gåsen och Storulvån. 3 dagar i ensamhet var typ 2 för mycket, så jag var väldigt nöjd med att få flytta in hos min gulliga gudson med familj direkt när jag var tillbaka i Åre. Lata dagar på Skutan och sedan Axa Fjällhalvmaraton! Skuttade in som 9a efter en espresso på Ottfjället. Hemma igen och provlöpning av Hellas-banan och backintervaller i h-backen. Konstaterade att jag hade en rolig huvudroll i mitt liv. Sedan direkt uppåt landet och FJÄLLMARAN! Årets galnaste lopp med 5h i maxpuls resulterade i ett helsjukt äventyr på draglina bakom bästis. Årets mest lästa inlägg dessutom. Hemma för en dag eller två innan jag flög till Kiruna. Miranda ”ständigt on tour” Kvist skulle ju föreläsa. Vi hade ett redigt gäng som skulle tävla på BAMM. Undertecknad var (ursäka språket) helt fakk**d up efter Axa så det blev inte många kilometer i löparskor. När alla andra kämpade på fjäll så sov jag mest.. Dock en tur till Trollsjön hann jag med, och jag såg mycket vackert. Ett klokt val att vara supporter och inte deltagare denna gång, även om frestelsen var stor.. Miranda ”urvriden disktrasa” var tillbaka i stan och det var dags för Hellas Trail. Sedan roadtrip till Jönköping för att föreläsa och träffa Suss. Sedan vidare till Göteborg en vända.

Sep

Tour-loppen i Gbg och Eskilstuna startade upp september. Syntes i tidning i Östersund. Packade väskan för ett kul helgäventyr som råkade bli topptur på Kebnekaise! För första gången på 3-4 veckor var jag stark i löparskor igen, inte en dag försent! Mitt liv gick som ett EKG och uppmärksammades i Outside. Återigen med nummerlapp på och sprang Night Trail reflexloppet. Dagen därpå debuterade jag som konferecier (!) på IFORM-loppet i Sundbyberg. Sjukt coolt.. nervös som sjutton inför :) Efter några dagars hemmajobb så bar det iväg till Sälen och finalen i Salomon Trail Tour. Så många mil och nya platser man hade fått uppleva tack vare det jobbet. Snacka om att vi dansade in den glädjen på festen också! Hem, runt, hit och dit.. dagarna flög iväg och strax var jag i Jämtland igen. TNTs stora höstläger var på gång, och det var lika fantastiskt som senast!

Okt

Edsåsdalen-Stockholm-Malmö? Jajamen. I ett hux flux. Jag var på plats på TNT Malmö-uppstarten. Så sjukt duktiga de är! Och även i Göteborg dagen därpå hittade man mig. Sedan medverkan i God Morgon Stockholm och Möt Löparen. Jag var helt omättlig vad gäller vackra platser och började drömma mig bort från betongen. Dagarna gick snabbt så jag fick inte vänta länge, strax var jag i Italien igen. Vilken supergrupp jag hade med mig, och vilket superlopp alla fick till, inte minst jag själv på mina 55km. Chocken när jag råkade rulla in som 3:a med starka ben. Livet var inte helt dumt med andra ord..

Nov

Vi arrangerade Horror Night med över tvåhundra deltagare. Bästa utklädda löpargalningarna sprang runt vår reflexbana i coola outfits. Löpning förenar, helt klart ;) På jobbfronten haglar möten och projekt på allvar, precis som egentligen hela året. Gör lite utrymme och drar iväg en helg på äventyr i Kullaberg! Väl hemma är det mörkt nog att få återse min kärlek till reflexbanor. Av bara farten råkar jag vinna en 6h lång orienteringstävling utan att titta på kartan. Jag och syster tar ett antal sidor i senaste IFORM, vilket känns mäktigt! Inte lite mäktigt att få lansera Stockholm Swimrun heller för den delen.. och drar till Jämtland för en mara i tomteluva!

Dec

Skuttar lite snö i Åre, åker skidor och anordnar trailkväll i Östersund innan jag rullar hem igen. Reflexlöpning, trailkvällar och studiofotografering blandas med massivt många sena projektmöten och tidiga morgonpass. Sedan inhandlas tomtedräkten och Tomtetåget går av stapeln för fjärde året irad! Strax anordnar vi julklappskväll och lanserar äventyr på Kebnekaise. Julavslutningen med TNT sätter punkt för min kalender och leendet är på plats. Jag höll ihop tametusan. Förkylningen kom som ett brev på posten, men jag kunde inte bry mig mindre.. hela året känns helt enkelt obeskrivbart..

Och så där har vi det. Hur många orkade läsa hela? Guldstjärna till er :)

Förra året var året jag ”hittade mig själv som löpare”, dvs den trailtokiga. Och bestämde mig för att hitta på något nytt vad gällde livet ungefär..

2013 är året jag går den nya banan fullt ut. Bestämmer helt och hållet över mitt liv. 2013 är året jag får uppleva fler glädjestunder än någonsin innan. 2013 är dock året jag också sliter mer än någonsin innan, tro det eller ej. 2013 tar jag en del smällar bakom kulisserna som jag växer utav. 2013 är verkligen ett häftigt år… Bäst hittills av mina 25 jordsnurr…

När jag läser igenom min lilla årskrönika slås jag av att det verkar ha gått ubersnabbt, samtidigt som det känns som en halv evighet då det varit så mycket. Det är lite märkligt. Vad jag skrattar åt ibland är att vissa tycks tro att jag aldrig vilar utan ständigt jobbar och andra tror att jag aldrig jobbar. Det är lite komiskt. Jag har en kompis som kallar det en ”arbetande semester”.. vad vet jag. Låter passande.

Jag kan tänka mig att den här årskrönikan även sticker i ögonen på någon. Jag blir ju nästan avundsjuk på mig själv. Till den personen vill jag rätt och slätt säga att allt är möjligt och att man aldrig ska acceptera något annat än det – liv – man – vill – ha. Oavsett egentligen vad man vill ha. Man lever ju bara en gång. Jobba mot det liv du vill spela huvudrollen i. Mitt livs såg ANNORLUNDA ut för bara något år sedan. Herregud, ni som har läst bloggen de senaste åren vet precis hur mitt liv har sett ut. Kan jag så kan verkligen alla. Så kör hårt. Sedan får man ju se vad det blir.. om det är något jag gör så är det ju att leva i nuet. Livet lär garanterat te sig annorlunda inom kort igen, det är ju det som är så spännande :)

Så vad har jag lärt mig? Såhär skrev jag 2012:

Dels att inte ta något för givet. Så otroligt klyschigt, men saker och ting försvinner dig förbi om du inte jobbar på dem. Ta dem inte för givet. Säger en som tog några smällar iår. Och då menar jag inte bara ett knä som sprang och sprang och ”aldrig skadade sig” tills det faktiskt skadade sig..

Dessutom. Som vanligt. Tro på dig själv. Världen mår bra av självförtroende. Det må vara en fin linje mellan kaxig och dryg. Men jag tror det handlar om hur du hanterar ditt självförtroende. Våga göra det du vill göra. Jag vill skapa upplevelser för mina medmänniskor. För det måste jag våga testa, inte sant? Vad är det värsta som kan hända liksom. Våga testa. Våga uppleva.

Numero tre då. Jo, ingenting kommer gratis. Idag kan jag springa ruskigt långt på mitt knä. Men kom det av sig själv? Nej. Jag har fan hundratals timmar på gymmet, och ännu är det inte över. Det gäller allt här i livet. Om det är något man ska ha tydligt för sig så är det att man får jobba för saker och ting. Eller så ser man det såhär; man har allt i egna händer, inte sant? Oavsett om du vill klara en utbildning eller klara Ultra Trail Mont Blanc.. samma princip.

Mina 3 punkter ovanför är heliga även detta år. Uthållighet antar jag är nyckeln vad gäller det mesta. En skopa naivt självförtroende på det och man är hemma..

Du kan mer än du tror, är en annan nyckel. Faktiskt. Och låt ingenting stoppa dig. På allvar. Det är inte svårare än så. Det är det jag har lärt mig iår, att det faktiskt tametusan inte är omöjligt att genomföra precis vad man vill. Bara man vill det tillräckligt. Det kommer definitivt inte vara enkelt.. det är det aldrig, det krävs alltid blod svett och tårar. Men det är knappast något som kommer ske av sig självt. Så vad du än har för dröm, utmaning eller plan, se till att försöka genomföra den. Det är härifrån till startskottet som är det långa steget. Man kommer aldrig veta förrän man testat :)

Om det är något jag tagit till mig också så är det att livet är ganska skört. Och det är inte alltid vi kan springa och skratta. Varför riskera att missa sin dröm. Jag fick frågan vad jag egentligen brinner för? Och svaret är ganska enkelt. Jag brinner som sjutton för att se andra människor glada. Men det genomsyrar hela mitt liv nu, och jag tycker det är oerhört roligt att skapa upplevelser för människor. Det är det absolut roligaste som finns.

ROLIGT förresten. Precis det ordet får beskriva 2013. GALET känns också givande.

Sedan är jag så sjukt glad över att jag höll ihop. Skadefri och energi när det behövdes.

Slutligen så vill jag ge världshistoriens största kramar till mina vänner och min familj. Tack för att ni lyfter upp mig i tid och otid.Tack för att ni tar mig på äventyr. Tack för att ni är bäst. Tack för att ni ställer upp. Tack för att ni ger så sjukt mycket kärlek. Jag har kanske inte lyckats finnas där för var och en av er det här året – av uppenbara själ – men ni är viktigast. Och bäst!

Såhär avslutade jag 2012 års inlägg:

Nu ska jag sluta predika och summera och avsluta istället.

Vad kommer 2013 innebära?

Jag hoppas det blir

– Många skratt

– Många fantastiska vänner

– En fortsatt lika glad familj

– Fantastiska löpmiljöer

– Upplevelser och äventyr

..och en dröm som blir till verklighet i form av ett företag som snart lanseras.

 

Jahapp. Check på den. Haha.

Vågar inte ens ge mig på en ny dragning. Men jag kör. Utöver skratt, vänner, glad familj osv så hoppas jag på större äventyr än jag tidigare varit med om.

Sedan vill jag inte önska så mycket mer. Jag vill ha det lugnt också ibland. Tror jag ;) Kram på er.